hej!

fredag-lördag-söndag har jag varit på sörängen i jönköping för min kursstart på skrivarlinjen på distans, jag och sam fick en liten övervåning för oss själva, med våra två rum, badrum och dusch! vi var ungefär 30 personer som gick kursen i år, förra året då sam gick själv var de inte alls lika många. det var väldigt intensiva dagar med mycket umgänge med helt nya människor på en helt ny plats och långa lektioner, så när vi väl åkte hem igen var jag helt slutkörd, ska vila resten av veckan..

jag hamnade i alla fall i en jätte bra grupp, jag har lyckats ladda ner programmet vi ska använda och nu ska jag skriva en presentation och en synopsis om det arbete jag ska jobba med. är supernervös inför den första inlämningen men jag har ett par veckor på mig att skriva om den text jag har så att den blir så bra som möjligt, men det stora jobbet är att läsa alla de andras texter och recensera dem så bra som möjligt.

jag tror nog att jag kan klara det här, jag var lite hysterisk förut i fall jag inte skulle klara av det här heller och jag orkar inte misslyckas igen. det här måste gå, jag ska göra absoluta minimum i början så att jag inte bränner ur mig själv igen, kanske klarar jag mer senare..

går det här bra kan jag gå ett extra år, ge ut boken och slipa på min föreläsning!

jag funderade ju på att gå på aspergerföreläsarlinjen för aspergare i stockholm nästa år, wille har hela tiden sagt att han flyttar med i så fall och hittar nåt jobb där eller nåt. men det känns bara så fel, han vill plugga i gbg där de bästa filmutbildningarna finns och han gillar verkligen inte stockholm, han ryser nästan när man nämner det. och även om jag stannade i stan i över två år för hans skull så kan jag inte med att begära det av honom, han vill hellre bo i gbg dit alla hans polare ska flytta och han klarar inte av att helt plötsligt inte ha något socialt umgänge alls..

så jag har bestämt mig för att följa med honom till gbg istället, och gå på aspergerkurser och anhörigkurser och lära mig på det sättet istället. sen är jag inte säker på att boken blir klar i år, så då kan jag ju jobba på den med. efter den är boken har jag ideer på minst 2 böcker till, så efter det här året på skrivarlinjen ska jag gå ett fortsättnings år.

wille letar fortfarande jobb, om han får jobb på tidningstjänst igen ska han lära mig rundan så jag kan hjälpa honom lämna ut tidningarna. förra gångenvar jag väl mest i vägen men om han kör rundan från ena hållet och jag börjar i andra änden så borde jag ju kunna hjälpa till lite i alla fall, så slipper jag sitta hemma och oroa mig för att han ska ha trillat av cyckeln och spräckt skallen.

sen wille opererade sin tå är jag hysteriskt rädd för att jag ska råka trampa på hans tå av misstag och att den ska explodera, vilket han har förklarat tusen gånger att den inte skulle göra men det hjälper liksom inte...

jag är väldigt sugen på att träffa nya människor just nu, vilket är ovanligt för min del. jag saknar att träffa många olika människor sen wille slutade lajva och rollspela, han träffar ju en massa filmmänniskor nu istället men då kan ju inte jag vara med direkt... jag vet liksom inte riktigt hur man håller kontakten med folk så jag umgås ju bara när wille tar hem folk, och eftersom nelson tydligen hatar mig och wille nuförtiden så vill inte wille rollspela mer, vilket är synd eftersom wille är en så bra spelledare...

jag ska försöka lära känna lite folk på skrivarlinjen, fast det är ju en distanskurs så det kanske inte är så lätt.. sen blir jag alltid så jävla nervös när jag ska träffa nya människor så jag blir stel som en pinne, och då tycker folk jag är tråkig. eller så blir jag överspänd och kan inte sluta prata, och då tror folk att jag är en hysterisk sexgalning. jag pratar ofta om sex när jag är nervös av någon anledning, eftersom jag läst någonstans när jag var 15 att det var ett bra samtalsämne...

hej!

var hos doktorn i dag för en gynundersökning och då passade jag på att outa willes tå som sett förfärlig ut i mer än ett och ett halvt år nu. jag hade märkt att den börjat bli svart och luktade hemskt men hur jag än tjatat så har inte wille kollat upp den, och när läkaren såg den blev hon också orolig. så nu har vi bokat en tid då han ska opereras så att han inte ska få kallbrand, han är lite nervös över operationen så jag ska försöka hitta på nåt att ge honom efteråt som belöning. han skulle faktiskt behöva en ny klocka men det hade jag egentligen tänkt ge honom i födelsedags present, jag får se helt enkelt...

idag ska jag hämta ut mitt gymkort som jag fått bidrag för, får hoppas att det hjälper mig att slappna av, det ska ju hjälpa mot deppresion också men det är jag lite skeptisk mot, men det kan ju definitivt hjälpa mot ledan i alla fall.

jag längtar efter augusti när skrivarlinjen börjar, det ska bi så skönt att få något att fokusera på, sen kan man ju alltid hoppas att boken blir bra också...

hej

ska göra en liten uppdatering, tänkte jag..

blev inlagd på akutpsyk i falköping över kvällen för nån månad sen, om jag inte stannade över natten så skulle jag inte få några nya mediciner så jag hade inget annat val. medicinen som jag fick gjorde mig helt knäpp, gjorde så att jag gick upp i vikt och paradoxalt nog mer depprimerad, så för några veckor sen slutade jag äta mediciner helt och mår mycket bättre. blev helt känslomässigt död av medicinen men det lossnade äntligen för en vecka sen. hemskt obehagligt att inte kunna känna något alls...

firade midsommar med wille, baby, tomte och friis vilket var jätte roligt, har varit på kolmården med familjen och snart ska wille, baby, tomter, sam och jag förhoppningsvis till liseberg!

wille sa upp kontakten med peter efter att han bjudit med sin tjej,tomte, baby och wille till sin stuga ocxh sagt att jag inte var välkommen. rätt skönt att slippa se peter eftersom han kan va så hemskt otrevlig, men det är ju synd för wille att peter inte kunde skärpa sig. bara dagen innan sa jag till wille att peter aldrig skulle gilla mig efter att jag skällde ut honom när han slängde krossat glas från min balkong och vägrade hämta upp det, men wille sa att han tyckte peter hade skärpt sig.

själv har jag aldrig fattat varför människor envisas med att fortsätta umgås med människor som är taskiga mot dem, som min mamma tex. hon har en vännina som varje gång de träffas bara måste racka ner på allt min mamma gör och på hur hon ser ut. mamma är 50 och kan inte bara säga åt henne att om hon inte kan säga nåt snällt så kan hon dra, ”för så gör man bara inte”

jag är så glad att jag har baby och sam, varje gång jag träffat dem känner jag mig gladare än innan. jag kan säga precis vad som helst till dem, lita på dem till 100% att de alltid stöttar mig vad det än gäller. varför ska man ha 100 polare som inte finns där för en när det gäller när man kan ha två underbara och lojala vänner i stället?

jag undrar om jag kommer träffa någon lika nära vän senare i livet?

Ha ha ha ha ha!!! jag kom in på skrivarlinjen och jag är så nöjd med mig själv! fas ett i mitt liv är på g! behöver tydligen skaffa mig en skrivare tills i augusti men det ska nog ordna sig, håller på och försöker fixa en ny handledare men det är assvårt att få tag i tanten jag ska prata med, först var det upptaget, sen var hon på möte och sen hade hon gått för dagen... ska ringa henne på måndag i stället.

håller redan på och kollar upp föreläsarlinjen i stockholm, måsta kanske bo på internat vilket jag inte är helt förtjust i, och var fan skulle jag ha alla mina möbler i så fall?

wille ska flytta ut i slutet av månaden eftersom han fortfarande inte har något jobb och inte kan betala hyran. sen vill jag gärna bo själv ett tag för att hitta tillbaka till mig själv igen, sen kan wille behöva lära sig att prioritera vissa saker.... jag tror faktiskt att det kan hjälpa vårat förhållande att bo i sär, då får jag full uppmärksamhet när han är här och han kan barnsla sig hur mycket han vill på egen hand.

har funderat på det här jätte länge och när jag pratade med sam i går och frågade henne vad hon verkligen tyckte så höll hon med, och då bestämde jag mig för att äntligen sätta ner foten!

kanske ska ta och göra en lägesrapport nu när alla andra gjort det....

i alla fall har fyllt år, fick en söt jordgubbskasse av baby som jag använder när jag går och handlar, den är super bra att packa i!!! sen fick jag reseförpackningar av baby som jag inte använt än men det blir väl av vad det lider... av maman fick jag en växt vilket är nice... en alice i underlandet dvd som jag tjatat om aslänge och ett helt fel bäddset eftersom mamma missuppfattat mina instruktioner.

av wille fick jag en helt underbar överraskningsfest!!! och ska få en cykel som han och oskar håller på och bygger. av sam har jag inte fått något ännu, har inte hört av henne på ett bra tag nu. av pappa har jag inte heller fått någonting men jag har inte köpt något till honom heller så det är väl ngen större förlust..

min gamla handledare cristina ringde mig förra veckan och undrade om jag skulle kunna tänkas prata med en 16 årig aspergertjej som precis fått diagnos och det vill jag ju hemskt gärna så det blir nog av nästa vecka hoppas jag! det är ju det här jag vill jobba med så jag hoppas verkligen att jag gör ett bra intryck..

jag har funderat på att sluta ta antidepp eftersom jag inte tycker att de hjälper längre. de ger mig en hemsk halsbränna, jag har gått upp i vikt, är arg hela tiden och har ingen sexlust alls.. jag är ju inte självmordsbenägen längre men jag är ju inte glad heller så vad är det för mening med att ta medicinerna då?

eftresom wille fått sparken har vi minimalt med pengar att röra oss med, vilket är asjobbigt för mig som antingen tröstshoppar eller tröstäter. vet i fan hur jag ska ta i tu med det här. är dessutom jätttetrött hela tiden vilket är underligt med tanke på hur pigg medicinen gjorde mig i början...

hej!

sov tills fem idag, men jag har umgåtts mycket så jag behövde vila ut. wille och jag var i skövde i går för att jag skulle få shoppa loss lite, men givetvis så hittar jag ingenting alls bara för det.... men jag köpte ändå den gröna kappa från lindex som jag bestämt innan att jag skulle köpa, vågar inte ens räkna på hur många jackor/kappor jag har... det är minst 20 stycken i alla fall....

men är det verkligen så hemskt att jag har så många jackor? det är väl en samlarmani som vilken som helst? visst kostar de en del, men tycker någon att det är konstigt om en frimärkssamlare köper ett 500 kronors frimärke, eller om en konstsamlare köper konst för 10 000? varför är det så skamligt att samla på kläder, väskor och skor? är det för att det är en så pass kvinnlig mani? killar kan ju ha hur många elektroniska prylar som helst utan att det är konstigt eller slösaktigt....

kläder kan vara lika lönsamt att investera i som konst, en vintage märkes kappa kan man få en hel del pengar för, och i mode kretsar skulle en guccivintage vara lika mycket konst som en van goh. jag tror att det är just för att det är en kvinnlig mani som det ses ner på, kvinnliga drag överhuvudtaget ses inte som lika värdefulla som mäns. att vara hård ses som mycket coolare än att vara mjuk, att bli arg när man blir hotad ses som en mycket bättre reaktion än att bli rädd, att gråta ses som ett kvinnligt drag och som något dåligt.

jag ska sluta skämmas för min kappsamling från och med nu, det är inget fel i att gilla kvinnliga saker, som mode, att sticka eller prata känslor!

hej,

ville inte skriva mer i det förra inlägget för det blev lite för långt och skulle ha blivigt så osammanhängande.. men i alla fall, det är snart bara fem månader kvar tills vi ska gifta oss och jag blir katten de young!!! och det är massor kvar att göra, för att inte tala om att jag måste sy om klänningen! baby och sam, vi måste ha syjunta snart!!!!!

känner mig väldigt rastlös, vet inet vart jag ska göra av mig själv. jag kan inte jobba, inte studera och hur kul är det att göra saker själv jämt? om jag bara vågade gå till gymmet själv så skulle jag växa fast i löpbandet...

på amerikas top model så är det med en asperger tjej som heter heather! hon är verkligen så vacker, hon är väldigt lik liv tyler som spelade arwen i sagan om ringen. alla de andra tjejena snackar skit om henne hela tiden för att hon är så ”konstig” för att hon inte är social, vilket jag verkligen känner igen mig i, snacka om flashback till högstadiet... hon har den där typiska kutryggen som alla osäkra människor har, men tränar hon bara bort det så har hon stor chans att vinna det här. det skulle vara så coolt med en asperger topmodel!!!

Hej!

 har inte skrivigt här på aslänge, har inte orkat.. kom en kille och ringde på dörren i morse och berättade för en yrvaken wille att någon brutit sig in i vårt källarförråd, vi var nere och kollade och låset var uppbrutet. willes replika pistol var borta, men diskmaskinen och allt annat var kvar. träffade en tjej i källaren som också haft inbrott, de hade tagit en hel del av hennes saker. hon berättade att man hittat en kille med yxa försökt ta sig in i hennes lägenhet, att han försökt stjäla cycklar och hittats sovande nere i förrådet. och vi som sovit med dörren olåst...... det kommer inte att hända igen...

men i alla fall, har varit väldigt nere det sista och orkar inte göra någonting. håller på att sluta tröstäta och tröstshoppa så nu har jag ingenting att fylla mitt stora svarta hål med. vet inte vad jag ska fylla det med istället och det känns bara så hopplöst.

wille är också nere eftersom han inte har jobbat på länge, det känns skönt att han nu förstår hur jag kännt mig i snart tre år, han kan i alla fall hitta ett jobb, jag kan inte jobba så för mig är det bara att stå ut.

ska gå en aspergerföreläsningslinje utanför stockholm, men där kan man inte gå förrens man är 24, gud vet varför, det är ju ingen större skillnad eller? men det är det tydligen...

skulle vilja åka bort på semester ett tag, det kanske skulle hjälpa... saknar nene så hemskt, speciellt när jag är ledsen för då brukade hon alltid komma och trösta mig. det är snart ett år sen jag var tvungen att lämna bort henne och det gör fortfarande ont, försöker att inte tänka på det eftersom wille känner sig så skyldig, har ingen att prata med som fattar, hon var min bästa vän även om hon bara är en katt. hon har säkert redan glömt mig, bara tanken på det gör mig ledsen..

min farfar är riktigt dålig nu, jag träffade min farmor i dag när de kom förbi med en present och hon verkade riktigt orolig. farfar orkade inte komma upp och då har vi ändå hiss, så det är riktigt allvarligt. han är ju inte min riktiga farfar, men han var den enda som verkligen såg mig när jag var liten. han var alltid så snäll mot mig och hade alltid tid för mig. nu är jag rädd att jag inte ska hinna träffa honom igen innan det är försent, ska i alla fall skicka ett krya på dig kort, för det finns tydligen inga ”jag vill verkligen inte att du dör för du betyder så mycket för mig” kort.

känner mig lite trött idag, älsklingen håller på att laga mat, det luktar jätte gott från köket. har umgåtts med mina tjejer i tre dagar nu, sam åkte i förrgår och baby åkte i går. saknar dem redan men vi ska snart träffas igen, vi ska sova över hos baby nån dag och festa hos sam en annan dag. sen ska baby hit och hjälpa mig med brudklänningen.

det här året som varit har jag jobbat mycket med min utseendesfixering, efter tio år så är den äntligen borta. så det här året ska jag ta i tu med min socialafobi, vilket säkert inte blir så kul, jag ska jobba med att skriva min bok, öppna ett sparkonto och helst röra på mig lite mera.

jag har äntligen börjat att skriva på min bok om asperger, jag har tänkt och skrivit boken i huvudet hur länge som helst. speciellt på kvällen när jag ligger i sängen och ska sova, så har tankarna bara malt och malt, men så fort jag började skriva så minskade malandet.

jag undrar just hur lång tid det kommer att ta om jag ens lyckas avsluta den, fast om jag gör den så blir det nog ingen rolig läsning i alla fall. ju mer jag skrivit desto mer märker jag hur bitter jag är, över hur ingen såg mig, att jag aldrig fick nån hjälp om jag inte krävde den själv.

var jag än går så känner jag igen andra unga människor som har den blicken jag hade, som har samma hållning och som utstrålar samma utanförskap. varför gör ingen nåt åt alla ensamma barn? det gör mig så jävla arg! när jag praktiserade på skola och frågade lärarna vad de gjorde åt de elever som var utstötta, så sa de bara att det inte var nån ide att göra något för att det inte gjorde nån skillnad. om de bara hade vetat vilken skillnad det hade gjort för mig, om någon hade frågat mig varför jag inte var med de andra så skulle de ha förstått att något var fel och att jag skulle ha fått hjälp tidigare. och även de som är utanför men som inte har nått handikapp, har någon tänkt på hur det skadar dem att aldrig få vara med?

jag är så arg, ledsen och besviken på alla som vägrade att se mig. att de sa att jag inbillade mig när jag sa att jag blev mobbad. att jag inte skulle få komma till psykolog för att jag inte hade några verkliga problem. jag hade kunnat slippa från så mycket smärta och elände om någon bara hade orkat bry sig!

jag har fått ta en sån otrolig mängd skit från så många lärare som bara vägrat att förstå att jag är annorlunda inuti bara för att jag ser normal ut utanpå, tillochmed när jag hade papper på hur det låg till så skulle jag tvunget prestera lika mycket som alla andra för annars var jag bara lat och dum.

jag ville bara att någon skulle se mig, att någon skulle förklara att jag inte var mindre värd, att jag bara var annorlunda men lika bra ändå

varför finns det inga sexiga underkläder för män? jag har definitivt tröttnat på svarta boxershorts, men finns det något annat att välja på egentligen? jämt när sexet ska fiffas till så är det alltid jag som ska raka mig överallt, alltid är det jag som ska klä upp mig och porra omkring, medan wille bara ser ut som vanligt..

strippar han nånsin för mig? nej det gör han inte, överraskar han mig i sexiga kläder? nej det gör han inte..
faktum är att ingen kille nånsin gjort det för mig, är det vi tjejer som ska fixa passionen helt på egen hand? varför är det alltid vi tjejer som ska göra oss till för att tillfredställa? varför låter vi killarna komma undan med det hela tiden?

är jag sugen och börjar flörta och wille inte är sugen så blir det inget, när wille är sugen men inte jag så blir det. för han ger sig bara inte förrens han får som han vill, men när jag försöker få omkull honom blir han bara sur...

varför kan inte han klä upp sig, ge mig en show och bara låta mig njuta, utan att jag ska behöva fixa och dona med allt jämt. alla förberedelser tar själva lusten ur sexet liksom...

wille har utvecklat allergi för moa, så vi kommer att bli tvungna att lämna tillbaka henne. jag var bered på att det här kunde hända så det är inte alltför farligt. ni får hemskt gärna komma hit på lördag ändå, för jag kommer nog behöva piggas upp.

nu har moa gjort entre, en liten rund svart korv med vita ben, en liten vit svanstipp och en rosa fläck på trynet. hon är rädd det märks, inte alls van vid människor, men kliar man henne på magen dunsar hon ner på sidan direkt! begäret efter en go klistund är större än rädslan, samma sak med maten, hon gör vad som helst för en godis!!!

ska ha en liten pigshower, som en amerikansk babyshower fast för en gris liksom. alla kvinnliga bekanta är givetvis inbjudna, vilket inte är så många i mitt fall men ändå, spread the word!

inbjudna:

sam
baby
punkar lex
älvan
emma johansson
alexandra (iffe piffen)
porr emma

borde kanske skicka inbjudningar? men har jag folks adresser? nej det har jag givetvis inte...
det blir i alla fall den andra helgen i oktober, dagen är inte vald ännu, fre-lör-sön kanske, ska kolla när mest folk kan komma

vitsen är att man ska ha med en present till moa, nåt att leka med, nåt att äta, en fin rosa kattsele kanske? det bjuds givetvis på fika, bullar oh tårta och så vidare, typ muffins med glasyr på!